Postens historia i Dawson City
GULD HITTAS
Den 16 augusti 1896 hittade guldgrävarna Skookum Jim, Dawson Charlie och George Carmack guld i bäcken Rabbit Creek. Detta efter tips från en viss Robert Henderson.
Envisa rykten förtäljer att det var mrs. Carmack som gjorde fyndet då hon tvättade George´s kläder i bäcken.
Kvinnan bakom allt? Nåväl, guld fanns det i mängder och den 17:e augusti mutades området in av de tre herrarna. Rabbit Creek som är ett biflöde till Klondike River, döptes snabbt om till "Bonanza Creek" (bonanza betyder rik guldåder).
I dagens pengavärde värderas inmutningen till mer än 1 miljard dollar!
Andra guldgrävare bl a från "Fortymile-området" mutade snabbt in resten av Bonanza Creek. Ett tiotal km norrut där Klondike River förenar sig med Yukonfloden, började en tält- och kåkstad växa fram, guldgrävarstaden Dawson City.
GULDRUSHEN STARTAR
Knappt ett år efter guldfyndet, den 16 juni 1897 anlände ångbåten Excelsior till San Francisco. Färden hade gått från Klondike via Yukonfloden och sedan ner via Alaskas kust. Det var 60 stycken lurviga, väderbitna och leende guldgrävare som klampade i land med guld för 750 000 dollar. Ångaren Portland kom in några dagar senare till Seattle med guld för mer än 800 000 dollar. Nyheten telegraferades ut över hela världen. Historiens mest uppmärksammade guldrush var ett faktum.
Mer än 100 000 lycksökare från hela världen, begav sig upp mot norra Yukon. Butiksbiträden, läkare, sjömän, jurister, poliser, bönder, diversearbetare m m.
Många skrapade ihop sina sista slantar för att finansiera resan och lämnade hus och familj för drömmen om snabba pengar och ett bättre liv. Guldfeber!
Det brättas om advokater som hastade i väg från sin rättegång. Läkare som slutade operera, butiker som stängdes och folk som omedelbart lämnade sina arbeten. Guld var det enda som fanns i tankarna.
Över en natt blev Dawson City den största staden norr om San Francisco och väster om Winnipeg. Endast 30 000-35 000 lycksökare nådde fram. Många dog av strapatserna i polarvintern då temperaturen kunde falla ner mot -70 grader C.
Det mesta var också inmutat då den stora massan nådde fram. Endast ett fåtal blev rika och ännu färre kunde behålla sin förmögenhet.
Flertalet valde att återvända, nu ännu fattigare, knäckta och utbrända.
POSTENS HISTORIA
Nu till postens historia under denna tid. Att 30 000 invånare skulle generera en viss mängd post, tänkte man inte så mycket på. Men post kom det och det i massor!
Man hällde ut post på planktrottoarer eller direkt på marken och där fick sedan var och en leta efter sina brev!
Givetvis var detta ohållbart. Ett postkontor behövdes. Sommaren år 1900 stod postkontoret klart och detta var den första officiella byggnaden i statens regi. Men vägen dit var lång.
Detta var Dawsons 6:e postställe sedan 1896. I början drevs ett enkelt postkontor av Kanadas berömda ridande polis, de sk "Rödrockarna". År 1897 utsågs den förste postmästaren, Frank Harper. Kontoret var ett vaktrum hos ridande polisen. Sommaren 1898 ökade folkmängden lavinartat och så även postmängden. Postkontoret blev för litet och flyttades till en saloon!
Samma sommar blev det flyttning igen till en annan byggnad som brann ned samma år.
Återigen fick en saloon fungera som postkontor. Regeringen i Ottawa trodde att guldrushen snabbt skulle dö ut.Postmästaren Harper var inte postanställd och att postverkets departement skulle blanda sig i, ansågs vara onödigt slöseri med pengar. Yukon räknades som värsta obygd. De styrande i Dawson tyckte givetvis tvärtom.
Bristfällig och urusel postservice var alltför vanlig för guldgrävarna och stans övriga invånare.
Att få sin post, om man någonsin fick den, kunde betyda att köa i timmar och dagar!
Månadens väntan på brev och osäker postgång, var vardagsmat. "fruktansvärt irriterande" var de snällan orden om posten.
Till slut ombads postverket att ta över Yukons postservice. IJ hartman, den första riktiga postmästaren, försökte förbättra servicen utan extra kostnader.
Naturligtvis misslyckades försöket grundligt och missnöjet fortsatte.
I januari 1899 budgeterade postens ledning ett bygge av ett nytt postkontor. En tomt för bygget uppköptes och förhandlingar med lokala bygg- och entreprenadfirmor startade. Anbuden var höga.
Tack vare guldrushen hade Dawson inflation. Priserna var skyhöga, bara ett ägg kunde kosta ett par dollar. Dessa kostnader ville inte regeringen dra på sig, men inte heller försena bygget. Problemen var många, den djupa tjälen i marken gjorde inte heller saken bättre.
Byggherren TW Fuller, fick själv svinga hammaren tills billigare arbetskraft och material kunde tas in från andra orter. Ända från Montreal på östkusten, togs arbetskraft till bygget.
Men i november år 1900 var byggnationen av postkontoret klar. Lokalpressen hyllade byggnaden "Som en skönhet och ett monument över arkitektens skicklighet". Döm själva.
År 1899 var de flesta byggnaderna i Dawson timmerhus. Oemotsagd var det nog den elegantaste byggnaden i Dawson Citys kåkstad. Den första våningen blev postkontor med många moderniteter. Ett stort kassavalv och 1775 st postboxar och förvaringsfack för post. Våningen innehöll också postmästarens kontor, samt telegrafmottagningsrum. Den andra våningen bestod av 10 st kontor. En hiss (!) hade installerats mellan våningarna för brev och paket. Ett annex vid sidan om, innehöll byggmästaren Fullers kontor som sedermera blev telegrafstation.
Post och telegraf hölls sedan tillsammans ända fram till stängningen 1924.
Artikeln insänd av Sten Bergström
